Jag sitter som vanligt och läser en massa bloggar, suckar och bläddrar vidare bland sidorna för att hitta något kul att göra på min bortkastade kväll. Jag borde inte bry mig, men jag gör det i alla fall och jag fick till och med pisk idag, för att jag kan hitta något negativt i allting. Men när vissa kvällar pajar ihop, så blir jag bara sådär… Företeelsen beskrivs nog bäst med orden ”impulsiv PMS”. Jag vet inte om det där med att vara negativt är 100% sant dock, även om jag medger att det är betydligt roligare att hitta negativa saker, att skriva roliga saker om, än att sitta och visa upp vilka läppstift man använde och i vilken butik man hittade dem. Eller berätta om sin söta minkpäls vecka ut och vecka in. Det är absolut inte så att jag letar efter något negativt hela tiden. Ta bara Hasse Brontén – finns det någon människa som kan bjuda på sig själv mer? Som kan skratta åt allt?
Jag har faktiskt kategoriserat upp mina prenumerationer beroende på vilket humör jag har och media/skräpbloggarna brukar kunna tömmas ganska fort. Vilka det är som jag betraktar som skräpbloggar låter jag dock vara osagt här. 
Men det är då det händer – i ”Följda bloggar”! Jag hittar ett inlägg av Mymlan som plötsligt påminner mig om Guillous uttalande om pladderbloggar för tre år sedan (vilket hon så klart länkar till) och jag börjar förstå varifrån han måste ha fått sina funderingar ifrån. Självklart, så har han suttit och läst ett otal antal modebloggar! Och det är ju klart att man inte kan lära sig något av bloggare då. Allt klarnar, för även om det kanske är kul för en och annan blondin där ute att läsa om hårfärger, boots och jackor i gladpack, så kommer vi inte ifrån det faktum att det mesta tveklöst är pladder, rakt igenom – mycket för att alla gör det och tjatar om samma saker. Alla vill vara något, men ingen är det. Och det enda man egentligen lär sig av jackor är att man inte fryser när man tar på sig dom och att täckstift inte är motsvarar en täckjackas effektivitet på vintern.
Ett tips till Guillou är alltså att han slutar sträckläsa bloggar som Kissie, Misse, Dissie, Hissie, Kossa, Mossa, Bimbo, Limbo, Bella, Paow, Yaow Dude och allt vad dom heter och istället börjar ta till sig av något vettigt. Och det borde väl gudarna veta ändå, vid det här laget, vem som är Kung af Internet. Det känns bara så överflödigt att behöva säga sitt namn, till de där personerna, hela tiden. Så det är ju inte så mycket att orda om kanske. Jag äger er helt enkelt. Jag eldar med era OMG, LOL och misslyckade ROFL. Jag är the L33T af L33tUZ och man kan liksom inte äga ett internet, utan att veta hur det är uppbyggt. Skämt åsido. Åtminstone delvis. För de andra delarna som inte ingår i ”skämt åsido” stör mig. Därför skriver jag om det. Uppenbart, inte sant?
Det kan bli ganska tröttsamt att läsa pladderbloggar och hur de sminkar sig med skokräm i längden, trots att det stundtals kan vara ganska underhållande. Problemet är att det som påstås vara provokation i vissa bloggar ändå måste ha en utgångskälla någonstans.
Precis! Vad jag säger är att man inte kan spela dum i huvudet utan en bakomliggande ”källa”. Spelar man en viss roll så pass bra, så är jag övertygad om att man har den där lilla delen i sig också och istället för att hälla sig alkohol, så drar man ut skiten i bloggform. Till sist blir man avundsjuk på sig själv, för att man egentligen ville vara den där andra personligheten man har, drar upp en blogg till och ett sanslöst kluvet skådespel tar form.
Men ärligt talat – provkation i all ära, gör man det fel, så ser det precis som ordet ”fel” avslöjar – riktigt illa ut. Men å andra sidan så har väl alla varit unga en gång i tiden alla lyckas förhoppningsvis lära sig något även av det. Men varför man skulle vilja bli kändis på de här premisserna är bara märkligt. Däremot förstår jag åtminstone vad Guillou har menat nu, efter alla dessa år. Nej, en blogg måste ge något mer också. Inte bara producera skräp. Sånt blir sällan långlivat.
Det klargörs dessutom mer, längre ned i Mymlans blogg, att ”Det är lika dumt att klumpa ihop Oscar Swartz med Kissie som att jämföra magasinet Filter med Slitz” och att bloggare inte är en homogen grupp. Och Swartz, med flera är verkligen riktigt intressanta bloggare. Man stannar hellre längre stunder på såna, än hos ”hej, jag har är rödhårig” eller ”hej, ni älskar mig”. Jag har förstås flera favoriter, däribland opassande som ständigt skriver saker som man själv inte kunde ha sagt bättre – och givetvis lite mer kontroversiella bloggare, för att nämna några av dom.
Har ni nu lyckats ta er igenom hela det här blogginlägget så vill jag även passa på att gratulera. Ni har klarat av provet och är numera godkända.
God natt!
Läs även andra bloggares åsikter om bloggare, bloggpladder, brontén, dissie mymlan, kissie, kissies, missie, paow, skokräm
Använder FireStats