Bara för att jag fick ett av de där roliga kedjebreven från Hallmark igen, så blev jag uppehållen allt för många minuter av mitt dyrbara liv – och därmed gick klockan LÅNGT över den acceptabla läggdagstimmen. Det är minuter som jag aldrig kommer att få tillbaka, på grund av mitt eget dumdristiga engagemang. Men jag vidarebefordrade inte mailet. Jag svarade på det! Tillbaka samma väg som det kom, inklusive till samtliga avsändarna jag hittade. Det är lite min självklara stil att göra så. Alltid, alltid, alltid. Sabba för mig själv. Göra mig skydd som pesten, för att jag begår samma taskiga blunder själv, som jag egentligen ogillar att andra gör. Men jag vill att världen skall veta att kedjebrev är en STYGGELSE!
Det påminner mig förresten om ett annat kedjebrev som hade varit mycket roligare att skicka ut och tvinga alla att vidarebefordra:
Radera MINST 300 av dina mailkontakter, lägg en död iller, prydd med 800 olika slags sommarblommor, under din kudde och se till att dina 300 kontakters kontakter också gör det, annars kommer du få se Öland sjunka till påsk, ihop med tre hjulbenta tomtar. En tvåbent dvärgpudel kommer sedan avrätta dig med ett avsågat hagelgevär. Det är MYCKET viktigt att detta utförs under tiden som du står på ett ben, joddlar nationalsången och broderar en kofta åt din ofödda scout. Vänligen gör din plikt som kedjebrevspammare. Det här mailet är även ett norskt virus. Du måste således BRÄNNA din hårddisk, med hjälp av en fuktig tändsticka och leverera tolv kilo fågelfrön, till 800 andra kontakter som du inte känner till. Glömmer du att vara iförd rosa kostym, samt ridande på en spacklad korv kommer du drabbas av femton års spelning av Gessles Greatest Hits.



