Idag är en sån där fantastisk klagodag, när ingenting egentligen går riktigt som jag vill. Okej, mycket har gått som jag vill också, men inte allt. Mobilporteringen rättades idag så nu fungerar återigen SMS-funktionerna på websidorna. Och det är nog det positivaste med dagen, generellt sett. Snart skall jag börja bygga på det också, så fler människor kan använda dom. Det går redan, men det kräver en del manuellt arbete fortfarande. Jag försökte mig igår på att lägga in en SMS-prenumeration för kommentarer på bloggen, men jag upptäckte snart att det var lite för mycket pill på det och alldeles för lite tid. Så jag bestämde mig för att helt enkelt inte orka just då.
Men för att återgå till gnällardagen, så har det hänt många småsaker idag. Hela dagen har jag tagit in en massa orkeslösa smådetaljer som bara är där för att irritera. Bloggportalen är ånyo inne i ett jättetema där mer än hälften av artiklarna handlar om FRA-lagen. Och egentligen engagerar jag mig i den, men just idag klarar jag det inte. Jag får klåda i nyllet av allt skit man skall behöva ta in. Ibland känner jag bara att FRA-idioterna får göra vad de vill. Åsiktsregistrera mig bara, gör det, men jag kommer fortsätta tycka precis samma sak om precis exakt vad jag vill oavsett om den finns eller ej. Jag kommer fortsätta att leva precis som jag gör och känner någon för att låsa in mig, så go ahead. Try, if you dare, shitheads! Nej, ibland blir jag bara sådär sjukt matt av allt trams och alla töntar som inte fattar något. Det är dock redan ett faktum, vart min röst kommer att gå, oavsett val. Så länge integritet och FRA är på tapeten så kommer den oavkortat att landa hos Piratpartiet. För även om jag inte kan påverka i alla lägen, så kan jag åtminstone se till att någon som är bättre än mig på det får göra det.
Droppen som fick allt att rinna över idag, var dock den där högerklick-popup-blockeraren. Om man då bortser från gårdagens kedjebrev, som fick mig att tända till rätt skapligt. Jag fällde en kommentar i bloggerskans inlägg också, i ren frustration, för jag vet så väl att till och med en 2-åring skulle kunna bypassa såna där djupt patetiska metoder. Och jag förstår mig inte på det, hur mycket jag än försöker. Jag försöker se mig in i personens situation, som är livrädd för att hennes fotografier skall komma på villovägar, genom att med ett simpelt javascript desperat försöka stoppa det, som går att stänga av på alla möjliga sätt. Omedveten om hur knäpp man blir på såna människor, som inte annat än förstör. Men jag kan inte. Det går inte att förstå. Jag ser inte alls vitsen med vad de försöker åstadkomma. Och det riktigt sjuka är att något så enkelt som en print-screen helt förstör syftet med deras blockeringar. Det är helt enkelt är idiotiskt att ge sig på det.
