Jag kollade precis på partiledardebatten gårdagens partiledardebatt och jag måste säga att jag är lite mållös. Förra veckans debatt var faktiskt jämförbart bättre än denna och det känns inte som att jag kommit fram till någnting alls ännu. Vad som dock gjorde mig nyfiken på debatten var det faktum att halva bloggsverige skriker om de rödgröna skulle ”återkomma med svar i april”. Det var faktiskt därför jag beslöt mig för att slänga bort en timme av mitt liv ikväll och frågan är om jag borde ta mig tid till resten av debatten, den som sändes efter nyheterna. Nej. Inte ikväll. Det var alldeles för mycket svammel som kommer ta tid att smälta.
Jag irriterar mig dock på en grej. Såsom det framställdes att Sahlin skulle återkomma i april med svar på hur arbetslösheten skulle lösas. Detta var det första jag tidigare idag möttes av när jag läste en massa artiklar. Jag kanske har missat något eller varit riktigt trött, men när jag kollade på debatten så fann jag ingenting av påstående att ”det blev helt tyst i studion”. Den som var FÖRST ut med att säga att de rödgröna skulle återkomma i April var faktiskt Reinfeldt själv. Eftersom jag inte hunnit ta reda på alla fakta började jag därför intensivt söka igenom det klipp som föranledde till hans uttalande, man jag fann inte ett dugg. Först senare under första timmens debatt började de rödgröna ”instämma” i att de skulle återkomma. Om skatterna och budgeten! Inte om hur de skulle lösa arbetslösheten. Rätta mig gärna om jag har fel.
Samtidigt lade jag märke till, precis som Lena Mellin skriver, att målet var att skyffla varandra i diket. Så kändes det faktiskt som att de gånger som någon höll med om något, så avslutades alltid meningen med ordet ”men”. Alltså, jag skulle kunna vara Socialdemokrat och ändå hålla med Moderaterna i mycket dom säger, det är faktiskt inte farligt alls att tycka samma som andra motståndare. Jag kände ofta hur jag kunde nicka både till Puppy Reinfeldt och de rödgrönas åsikter. När det kom till Sahlin blev det dock lite väl mycket ”kan du inte bara vara tyst?”. Dessvärre. För jag hoppas innerligt att hon någon gång under de kvarvarande månaderna skall kunna säga något som gör att jag skriker ”woohey, henne vill jag rösta på”. Men ännu har jag inte känt det. Nej, för en människa som saknar självförtroende får nog inte fram så mycket mer än tafatta stakningar, som meningar.
Än så länge är jag piratpartist. Dessvärre finns det en viss risk att piratpartiet i allt detta kan hamna i skuggan, på grund av fyra års uselt styrande av de befintliga ledarna som måste röstas bort. Men visst, om fler röstar på PP och färre på de blå, desto större är chansen att vi slipper moderaterna i fyra år till – utan min hjälp eftersom integritetsfrågor fortfarande är en prioritet för mig.
Mellin skrev också att tonläget blev högt – eller hetsig som vissa valt att kalla det – och det håller jag inte riktigt med om. Den enda gången som tonläget blev högt var när Peter Eriksson fick ordet. Någon mer högljudd människa än den mannen är det ett tag sedan jag hörde i media. Man kunde nästan få för sig att han blev upprörd ett antal gånger. Nej, efter gårdagens debatt är jag faktiskt fullständigt rådvill. Men det är ju också en del tid kvar innan man skall ta sitt viktiga beslut. Och nu har jag slösat bort ytterligare en halvtimme av mitt liv på den här analysen…
Sammanfattningsvis: Dn 1, Dn 2, Dn 3 Dn 4 Dn 5, Dn 6, Ab 1, Ab 2, Ab 3, Ab 4, Ab 5, Ab 6, Ab 7, Ab 8
Läs även andra bloggares åsikter om agenda, alliansen, Centerpartiet, debatt, Folkpartiet, Göran Hägglund, ipred, Jan Björklund, Kristdemokraterna, Lars Ohly, Maud Olofsson, Miljöpartiet, moderaterna, mona sahlin, oppositionen, partiledardebatt, socialdemokraterna, superveckan, val2010, Vänsterpartiet


Comments