Tornevalls Corner

Och när man absolut inte vill starta om datorn för att få ut CD-eländet som precis fastnade, så tvingas man ändå göra det…

Eller?

Nejdå! Absolut inte. Det finns en lösning: Linuxapplikationer. Naturligtvis. Fattas bara. Men i vanlig ordning så hittar man bara information på google om att folks CD-skivor inte kan matas ut och de mest hjärndöda tipsen efterföljs i sedvanlig ordning. Eller så finns det bara frågor, utan svar. Så allt måste man göra själv…

sdparm (http://sg.danny.cz/sg/sdparm.html), räddaren i nöden låste upp en annars total-låst CD-brännare och det är faktiskt första gången som jag lyckats låsa upp en fastlåst CD som Nero satt stopp för. Eftersom program även alltid har en olustig förmåga att försvinna och bara dyka upp på döda länkar så har jag för säkerhetsskull bifogat just den filen i det här inlägget, bara så att det verkligen inte kan försvinna. Den version av sdparm jag använde kan alltså även laddas ned här. Så hur låste jag upp den?

sdparm –command sync L:

Detta var allt som behövdes. Det tog en stund innan den reagerade, men helt plötsligt så släppte XP ifrån sig skivan igen. Helt utan omstart (som hade varit riktigt trist eftersom jag i skrivande stund fortfarande har en aktiv 3D-rendering i ”blender” där renderingen efter 10 timmars körning har tagit sig igenom halvvägs – 300 av 600 frames). Om inte ovanstående fungerar kan det dock även bero på att jag först försökte öppna CD-spelaren på standardsättet medelst synål. Detta hjälpte dock inte, eftersom CD’n tydligen var inspärrad totalt, därav forskade jag vidare och fann att sdparm även fanns som Win32-app. Man vill ju inte bända upp spelaren med mejsel.

Underbart!

Läs även andra bloggares åsikter om cd-lock, eject, eject cd, locked, nero

Det skall vi snart ta reda på! Ett inlägg finns numera placerat på wordpress.org för att jag ska kunna reda ut den här !”#%& saken!

Läs även andra bloggares åsikter om crappy shit, feed, rss, wordpress

Det är ofta man hör på radio, när radiopratare tidiga morgnar ringer upp kändisar för att prata med dom. Det är egentligen inget konstigt med det alls, förutom att man kan ta reda på vad kändisen har för telefonnummer på det sättet, eftersom det ofta händer att radioprofilerna slår numret, så att ljudet går ut till lyssnarna. Det är alltså fullt möjligt att hijacka ett telefonnummer, genom att lyssna av (spela in) DTMF-tonerna när numret slås och sedan spela upp dom igen för telefonen… Hur man får fram siffrorna som slagits kan vara lite trixigare om man har en ”vanlig” telefon, men det är absolut inte omöjligt.

Lite illa är förstås detta, framför allt för personer med skyddat nummer.

Läs även andra bloggares åsikter om DTMF, hemligt nummer, kändisar, mix megapol, nrj, rix, rix fm, rix morgonzoo, skyddat nummer, telefonnummer

Finns det något bättre än att kunna snabbmoderera kommentarer i wordpress UTANFÖR wordpress egna gränssnitt (eftersom det går snabbare) och samtidigt få dessa svartlistade åt alla andra som också har dessa funktioner påslagna i sina bloggar? Nej, det gör nog inte det! Och aksimet gör samtidigt en del av jobbet, genom att filtrera bort alltihop, så man bara kan markera vad som skall ut i svartfiltret!

Här är queryn:

SELECT c.comment_author_IP,c.comment_content,c.comment_ID,p.post_title,r.term_taxonomy_id,t.name
FROM wp_comments c
INNER JOIN wp_posts p
ON c.comment_post_ID = p.ID
INNER JOIN wp_term_relationships r
ON r.object_id = p.ID
INNER JOIN wp_terms t
ON t.term_id = r.term_taxonomy_id
WHERE p.post_status = ‘publish’
AND c.comment_approved = ’spam’

Som sedan visas direkt via ett underbart gränssnitt!

Läs även andra bloggares åsikter om aksimet, banna, blockera, blockering, bloggspam, blogspam, dnsbl, ip, rbl, spam

Jag gillar javascript. Ibland! Det finns stora möjligheter i javascript och jobbets nya logistikhantering baseras faktiskt helt på javascript … och AJAX, som jag anammat och tagit till mig av som om det vore min egen son! Jag älskar Ajax och alla interaktioner man kan göra med javascript. Under själva hanteringen behöver inte användaren uppdatera websidan en enda gång faktiskt. Allt sker i ”realtid”. Eller ”uppfattad realtid” kanske är bättre formulerat eftersom anrop sker i bakgrunden istället för förgrunden. Det är fantastiskt, trots att javascript har en del mörka sidor också. Jag menar, precis som man kan förstöra för mus-högerklickaren, så kan man också stjäla saker. Och förstöra. Inte bara blockera högerknappen alltså. Cookies exempelvis är ett fint exempel på detta. Under förutsättning att webmastern verkligen inte sett till att det går att göra, så kan man stjäla dem och därmed lösenord till både det ena och det andra. Trycker man in lite AJAX-kod på hemsidan kan man därmed posta cookies innehållande lösenord, utan att någon ens märker det. Det är dock rätt sällsynt att det går, eftersom det kräver att cross-domain-scripting fungerar och lite sånt. Och det är vi skapligt skyddade mot. Skapligt! Eftersom det går att missbruka alla andra taggar i htmlkoden också om dessa inte skyddas (exempel finns här).

Sedan finns det förstås tillfällen då man helt sitter i händerna på webläsaren också. Under själva utvecklingen finns det en del otäcka saker man måste ta sig igenom. Som exempelvis detaljfelen. Man bygger funktionen för att sedan upptäcka att webläsaren endast ger ifrån sig ett ”Syntax error on line 827”. Man får varken veta vart felet är, eller hur det uppkommer. Man vet bara att felet kanske finns på 827. För när man sparar ned html-koden från webläsaren (eftersom man delat upp sin källkod för överskådlighetens skull) så finns det inget där, på den där raden. Alls. Plötsligt lever man i en värld av gissningar, som om hela hemsidan har blivit ett sambo-förhållande, där man lite grand får försöka gissa vad det verkliga problemet egentligen är. Sedan upptäcker man att det är en enkel slash (ni vet – /) i adressraden som orsakar allt strul i samband med URL_REWRITE, som man trodde skulle fungera felfritt… Ungefär jämförbart med att man efter många om och men, får reda på av att toalettpapperet var slut och att det var därför hon gick omkring och skrek utan orsak. Javascript kanske borde döpas om till något mer feminint…?

Men en felaktig slash eller ett knas-anrop i adressfältet är ju inte det första man tänker på heller, så där sätter man sig och läser igenom all kod man skrivit, på lusnivå. Och det vill jag lova, är inte alltid så roligt. Felhanteringen i en webläsare är i det närmaste obefintlig och att då försöka hitta en bristande klammer – eller en toalettrulle – är då verkligen inte det lättaste.

Har du fortfarande problem, läs gärna kommentarerna till det här inlägget, där det börjat pratas lite om alternativlösningar.

Aftonbladet gör det igen. Tramsar till det med överdrifter förstås. Internet stod inte still 20 minuter igår och .se är inte hela internet heller. Lyckligtvis så har jag min blog på tornevall.net och inte på tornevall.se men det hör inte hit. Vi som hängde med på ircnets #isp (länk till första inlägget) vet precis vad som hände, varför det hände och hur det kunde lösas. Det är faktiskt klart rekommenderat att göra så faktiskt. Det måste ha varit extra kul igår eftersom de vanligaste sidorna man är inne på hamnar i cache och därmed lär ha förvirrat en del. Efter en omstart av hemmets alla bind-servrar så funkade dock allt igen, på betydligt kortare tid än 20 minuter. Men det är väl inget man behöver nämna känns det som.

Det här klippet skulle man kunna säga, är värt cirka 400 kronor. Efter inspelningen var jag nämligen tvungen att köpa ett nytt nätaggregat.

Intresseklubben kan notera följande…

Idag satt jag för första gången på rätt länge och kollade igenom gammal källkod som behövde förnyas jobbet. Det handlade framför allt om en funktion som tar fram kontrollsiffran i ett personnummer för att validera att det verkligen är ett korrekt inskrivet. Detta skulle ingå i en webshop så jag tänkte att det kan vara en god idé att göra flera olika kontroller på ett personnummer än bara godtyckligt släppa igenom allt som kunden skriver in. Och vad vore väl inte bättre än att använda sin gamla kod? Då skulle jag ju slippa göra om det.

Inte för att det har med något att göra alls, men tydligen har jag använt mig av extremt överflödig källkod tidigare. Till min hjälp från början hade jag haft en gammal websida som jag gjorde för längesedan, som även kunde tala om vilket län och vilket kön en person var (http://forum.tornevall.net/birth.php). Javascript förstås, så allt kunde ske i realtid utan tangenttryckningar. Något jag blev förskräckt över var den extremt överflödiga textmängd jag sedan använt i jobbets applikationer. Inte för att det heller har med saken att göra det heller egentligen, men detta är förstås något jag bara måste dela med mig av, då jag samtidigt som jag hittade detta även tog mig friheten att göra om funktionen igen, till något mer passande.

Resultatet var fantastiskt och jag förstår inte ens hur jag kunnat sitta och göra något så hemskt tidigare… Men man utvecklas väl…

Gamla koden:

Den nya koden började jag förstås skriva som ett PHP-script, vilken jag sedan översatte till samma kod som ovan…

Dessa två funktionerna gör alltså exakt samma sak – nämligen räknar ut vilken sista siffran i personnumret skall vara… Galet, galet…