Jag gillar javascript. Ibland! Det finns stora möjligheter i javascript och jobbets nya logistikhantering baseras faktiskt helt på javascript … och AJAX, som jag anammat och tagit till mig av som om det vore min egen son! Jag älskar Ajax och alla interaktioner man kan göra med javascript. Under själva hanteringen behöver inte användaren uppdatera websidan en enda gång faktiskt. Allt sker i ”realtid”. Eller ”uppfattad realtid” kanske är bättre formulerat eftersom anrop sker i bakgrunden istället för förgrunden. Det är fantastiskt, trots att javascript har en del mörka sidor också. Jag menar, precis som man kan förstöra för mus-högerklickaren, så kan man också stjäla saker. Och förstöra. Inte bara blockera högerknappen alltså. Cookies exempelvis är ett fint exempel på detta. Under förutsättning att webmastern verkligen inte sett till att det går att göra, så kan man stjäla dem och därmed lösenord till både det ena och det andra. Trycker man in lite AJAX-kod på hemsidan kan man därmed posta cookies innehållande lösenord, utan att någon ens märker det. Det är dock rätt sällsynt att det går, eftersom det kräver att cross-domain-scripting fungerar och lite sånt. Och det är vi skapligt skyddade mot. Skapligt! Eftersom det går att missbruka alla andra taggar i htmlkoden också om dessa inte skyddas (exempel finns här).
Sedan finns det förstås tillfällen då man helt sitter i händerna på webläsaren också. Under själva utvecklingen finns det en del otäcka saker man måste ta sig igenom. Som exempelvis detaljfelen. Man bygger funktionen för att sedan upptäcka att webläsaren endast ger ifrån sig ett ”Syntax error on line 827”. Man får varken veta vart felet är, eller hur det uppkommer. Man vet bara att felet kanske finns på 827. För när man sparar ned html-koden från webläsaren (eftersom man delat upp sin källkod för överskådlighetens skull) så finns det inget där, på den där raden. Alls. Plötsligt lever man i en värld av gissningar, som om hela hemsidan har blivit ett sambo-förhållande, där man lite grand får försöka gissa vad det verkliga problemet egentligen är. Sedan upptäcker man att det är en enkel slash (ni vet – /) i adressraden som orsakar allt strul i samband med URL_REWRITE, som man trodde skulle fungera felfritt… Ungefär jämförbart med att man efter många om och men, får reda på av att toalettpapperet var slut och att det var därför hon gick omkring och skrek utan orsak. Javascript kanske borde döpas om till något mer feminint…?
Men en felaktig slash eller ett knas-anrop i adressfältet är ju inte det första man tänker på heller, så där sätter man sig och läser igenom all kod man skrivit, på lusnivå. Och det vill jag lova, är inte alltid så roligt. Felhanteringen i en webläsare är i det närmaste obefintlig och att då försöka hitta en bristande klammer – eller en toalettrulle – är då verkligen inte det lättaste.
