Arga tittare kan inte rösta och gråter ut hos Aftonbladet. Så fort något inte funkar, så bölar man – till någon annan. Duktiga lipsillar! Bravo! Äkta svensk patetism!
Det måste ha varit jobbigt att spara in de pengar som det hade kostat om dom hade kommit fram. Själv röstade jag faktiskt också, men kom i efterhand på att jag spärrat min telefon mot betalsamtal. Med andra ord så sparade jag hela FYRA SPÄNN på spektaklet. Vilken tur! Och det borde kanske fler tänka på också, att de kanske glömt att ta bort den spärren från sina telefoner – istället för att sitta och gnälla. Allt som innebär ”jag kommer inte fram” är inte arrangörens fel. Och det är väl inte hela världen heller för den delen, eftersom svenskar ändå inte har omdöme att rösta fram något rätt.
Måns ”Mens” Zelmerlöw hade som vanligt problem med vilken dialekt han skulle prata med… Melodifestivalen hade nog allt man kan klaga på i år. Utom Dolph och Malena Ernman. Där var det inga konstigheter alls.
Nu återstår det väl bara att Anna Bergendahl diskas för sina röda skor, så att hon ersätts med något icke-önskvärt bidrag… Ändå röstade vi alltså fram ett bidrag som Europa inte gillade. ”Igen”. Eller? Näe! Grattis Anna, till vinsten! Och lycka till!
Trots detta så har jag svårt att säga annat än att Melodifestivalen inte längre är vad den borde varit. När pausinslaget, där 
Dolph spelar huvudrollen (tack för att du gjorde Melodifestivalen sevärd!), är intressantare än själva tävlingen så är det rätt illa. På tidigt 80-90-tal så var Sverige bra på musik – det är vi uppenbarligen inte längre och jag tror att det beror på generationsförändringar, eller nåt sånt. Nu för tiden skall ju allt vara så förbannat märkvärdigt och då får man skylla sig själv att det blir fel, när man tar omdömeslösa beslut. Det var bättre förr. Det bevisades inte minst på deras medley som avslöjade vilken slags musik som fortfarande går hem. Det var dessutom riktigt lyckat att bjuda in norge till det där. Något jag dock inte alls förstår, är att Kicki/Bettan/Lotta fick så GALET mycket scentid, jämfört med alla andra – vilket förvisso kompenserades av att Alexander Rybak avslutade allt riktigt snyggt!
Jag måste även överlämna en FAIL-utmärkelse till Bobby Ljunggren, som svarade på frågan vad han tror om chanserna för Anna i Norge: ”Hur ska vi kunna veta det?”. Ja… Hur skulle ni kunna veta det? Hur oförberedd var han på detta, tro? Mediaträning, någon? 
Och som vanligt så går snacket bland de förväntansfulla högt överskattade förlorarna: ”Aldrig mer”. Ja, det brukar väl låta så när man inte vinner, eller hur Darin? För vem säger ”aldrig mer melodifestivalen” efter att de har vunnit? Samtidigt är det konstigt att man inte vill vara med, med tanke på den reklam man får som artist genom att medverka. Men det är ju bra – då slipper vi se skiten igen.
Läs även andra bloggares åsikter om anna bergendahl, bättre förr, bobby ljungggren, darin, dolph, dolph lundgren, eurovision, fail, final, inga konstigheter alls, iskrossare, kicki danielsson, malena ernmann, mediaträning, Melodifestivalen, meltzer, mens zelmerlöw, musiktävling, överbelastning, överskattad, röda skor, röstningsproblem, rybak, Salem al fakir, schlager, spärr betalsamtal, Sylvester Stallone, tabbe, This is my life, Tornevalls, zelmerlöw
) gjorde att jag plötsligt var mycket klarsyntare över vad det egentligen handlat om. Hon säger:
