Tornevalls Corner

För några dagar sedan reagerade jag på en artikel i Expressen. Det handlade om en pedofilsida som enligt polisen själva låg så pass på gränsen till ”vad som är tillåtet” att dom inte själva kunde göra något åt saken. Man menar även på att alla har rätten att yttra sig, som jag i det här fallet kan känna är fullständigt befängt att ens säga, då människor bakom sådana här typer av skräpsidor närmast uppmanar andra till att missbruka den rätten.

Jag har även lagt märke till några andra saker. Först och främst så gjorde Expressen en tavla genom att göra reklam för sidan så att den fick mer uppmärksamhet och troligtvis ett antal nya besökare. Allt ligger dessutom kvar, intakt. Bilden som Expressen lägger ut i sin artikel har sökord tydligt synliga, för att man med lätthet skulle kunna hitta den själv genom exempelvis google. Folk blir givetvis rasande över att den här sidan får finnas och startar något som dom tror skall få den stängd. Gissningvis får webhotellet som stått för sidan under en tid, ganska många klagomål på detta, varpå den slutligen stängs. Många tycker att det är bra att det sker, men menar på att den antagligen bara kommer att flyttas någon annanstans.

Och visst gör den det. Till den plats som The Pirate Bay en gång låg hos, om dom rent av fortfarande inte gör det. Detta är ju så klart en ganska intressant företeelse. Nu har vi plötsligt hamnat i ett läge där sidan omöjligen kommer att stängas ned. Det faktum att polisen faktiskt var tvungna att storma en hel serverhall för att beslagta samtliga datorer på webhotellet – enbart för att få ner TPB – får mig att ytterligare fundera lite i banorna kring varför en pedofilsite får vara uppe utan åtgärd. Det har vid flera tillfällen även talats om husrannsakan och dylikt mot de som hållit på med barnporr, men det kanske är skillnad på de här två sakerna? Fildelning kanske är ett allvarligare brott för Sverige än om man skulle hålla på med barnporr? Observera också att hets mot folkgrupp är förbjudet och i vissa fall straffbart om man yttrar sig.

Visst, jag kan förstå om man vill ha ”ökad förståelse” för vissa saker och för den delen vissa sjukdomar, men att på detta vis stödja en så allvarlig sak som barnpornografi genom att ”kämpa för yttringsfrihet” övergår faktiskt mitt förstånd en aning. För att inte tala om att PRQ, definitivt tveksamt, skulle göra något åt detta nu. Jag har även läst vad personen på den här sidan har skrivit, dock mest övergripande och man kan ju inte direkt påstå att innehållet är särskilt vettigt, trots att han/hon mer eller mindre försöker utöva en viss argumentationsteknik och att detta uppenbarligen gäckar myndigheterna. Argumentationen borde ju förstås även innehålla en viss verklighetsförankring, vilket är totalt avsaknat här. Jag ställer även frågan till mig själv vart på sidan personen ”ligger på gränsen”, för om gränsdragningen endast går vid att personen skulle utforma sin sida på ”akademikervis” så är vi nog på väg åt helt fel håll i det här landet…

Källa

Har gjort några ändringar här då tidigare länkade artikel enbart fick mig att spinna vidare på hurivida anonymiteten faktiskt påverkar folks handlingar… [Länk]

Tyvärr är det ju så med allt som är nytt att folk inte tänker riktigt på vilken risk dom utsätter sig för när dom går ut på nätet. Ta krogen till exempel – där kan folk oftast välja vilka dom har kontakt med och det är sällan som fel personer börjar prata med varandra. Brotten som eventuellt begås, sker däremot på hemvägen eller någon annanstans (observera!) där brottslingen kan få behålla sin anonymitet! På internet har man inte möjligheten att välja bort på samma sätt utan där möts alla på lika villkor med nackdelen att vissa människor plötsligt upptäcker sin egen anonymitet och sedan utnyttjar den till max. Istället för att bli utsatt för brott på hemvägen blir man plötsligt utsatt för det direkt i hemmet. På grund av anonymiteten så står alla plötsligt inför en helt ny kriminalitet. Det är som att försöka försvara sig mot någon som är osynlig. Hur försvarar man sig mot ett osynligt hot? Det enda man kan göra som privatperson är att springa åt andra hållet. Rädslan för det okända gör att vissa människor ”vågar göra mer” eftersom dom räknar med att anonymiteten bevarar deras möjligheter att fortsätta. Så blir det ju dock inte i de fall då de möter likadana människor – människor som kanske råkar vara motståndare till just detta.

Det kommer nog tyvärr att krävas några generationer till (åtminstone en) innan folk har börjat bli ”en del av internet” till den grad att man vet hur man skall hantera situationer som kan uppstå. Tyvärr utvecklas även möjligheten att kunna vara mer anonym på nätet och det är jag lite av en motståndare till också. Man måste alltid få ha en möjlighet att känna sig trygg och man måste alltid kunna ha en möjlighet att vid en kris kunna identifiera det man blivit utsatt för.

Jag har varit med om när internet för privatpersoner föddes, jag har varit med i utvecklingen av den och sett hur allt fler människor integreras samtidigt som kriminella alltmer börjat använda nätet för sina egna sjuka åtaganden. Nu ska samma människor invänjas också och det är mycket möjligt att det kan krävas några fler generationer innan internet blir ännu en vardags-sysselsättning där man är van vid det. En syssla som förhoppningsvis blir lika normalt som att sy eller se på tv. För vi måste nog allt ändå medge att hela internet fortfarande befinner sig i någon slags hype – det är fortfarande häftigt. Tyvärr bortser folk som snackar om hype från alla mörkare sidor av internet.

Jag hittade precis en krönika i Aftonbladet. ”I natt dog Eurovision” stod det. Men grejen är att Eurovision har varit dött sedan millennieskiftet – minst. Jag tycker att Eurovision har lidit mycket stora kval, allt sedan de gamla principerna med dirigenter och orkestrar togs bort och ersattes av eurodisco-trummor på playback. Allt har blivit kommersiellt och därmed har programtid och utseende förändrats. Sedan en tid tillbaks har inringande jury lämnat sina poäng – ja, de fyra sista förstås. Har dom inte längre tid att dela ut alla poäng, eller? Nej, det var bättre förr, när hela familjen satt samlad framför teven och man lyssnade och tittade på festivalen för festivalens skull. Det fanns en spänning i att följa med och musiken var bra. All musik. Nästan. Det var schlager, helt enkelt.

Vad har hänt idag? Jo, alltihop har blivit ett enormt ekonomiskt spektakel där man med skattemedel turas om med att ruinera varandra, genom att låta skattebetalare stå för de enorma kostnader länderna tar på sig för att få en snygg föreställning. Ibland är pauserna intressantare än bidragen och hade det gått att rösta på det som spelas där, så hade det nog funnits en chans för dem att få en bättre placering än deltagarna.

Allt går i en rasande fart och det verkar som om man mer eller mindre vill ha allt överstökat än att ha kul. Artisterna blir gråtfärdiga och besvikna när dem inte får någon bra placering, eller åker ut. Musiken som spelas i finalen är snarare en genre-festival, där musik vi hör på radio i princip varje dag spelas. Hur skall man förresten kunna välja sin favorit när allt ändå är dåligt och alla bidrag är så pass lika varandra att man inte kan höra skillnad?

Det är inte längre en festival, där där varje land ställer upp med musik som kan förespråka en viss kultur.* Nej, vi har bestämt att alla ska få sjunga på vilket språk som helst och Sverige ställer inte längre upp enbart med något som vi själva kan stå för på de första uttagningarna. Vi har slängt in lite rap, italiensk smör-smörja och annan slags musik – musik som förvisso kan vara bra men som inte har någon som helst förankring med något som är klassiskt svenskt. Musik som snarare skulle spelats av våra grannländer, än av oss.

Märk också väl att varje gång vi lyckats få med ABBA-liknande schlagerlåtar att representera Sverige med, så har vi kommit fasiken så mycket längre på finalen, än vi gjort med de två bidrag som efter millennieskiftet tvingat oss att återigen kvala in inför nästa omgång. Folk har totalt tappat sitt sinne för att förstå en bra schlager och köper självklart alla nya bestämmelser som någon fetodlad styrelse har plockat fram, bara för att dom helst av allt ser att mer pengar trillar in i kassan, än att bevara den gamla goda stilen.

Nej, mina vänner. Eurovision har varit stendött länge.

Har ni tänkt på hur mycket underliggande psykopati det egentligen skulle kunna ligga i vissa låttexter, hur många dubbla budskap dom innehåller om man läser dom lite noggrannare? Det handlar ofta om olycklig kärlek, eller kärlek som baseras på texterna ”Jag vill ha dig” och i takt med samhällets förändringar så kan man faktiskt göra nya tolkningar av musiktexterna. I synnerhet gäller detta dansband… Se bara..

”Vem söker fånga in din blick i kväll, vem söker följa varje steg du tar?
Vem är det du ger din hand och som får följa dig hem? Yada, yada.”

Här snackar vi om klassisk svartsjuka. Psykopaten har spanat in en tjej som han börjat förfölja, från krogen. Sångtexten känns aggressiv och skulle han träffa henne så är det precis dom här frågorna han skulle ställa henne. Det förutsätter dock att han först kan binda henne med något, i ett skjul långt ute i skogen, så att han ostört kan ta reda på det han vill. Med tång givetvis.

”Jag vill vara din, Margareta
Bara vara din, ska Du veta.
Stå där vid din dörr, kär som aldrig förr
Men vågar inte ringa.
Pulsarna dom bränner så heta,
känner Du som jag, Margareta.
Blickarna Du gav, gav Du dom som svar eller ej?”

Här har vi en diskret psykopat som på avstånd, medelst kikare har spanat in Margareta. Han sitter ensam hemma på kvällarna och förklarar vad han känner för henne i denna refräng. Att han inte vågar ringa beror till exempel på att han inte känner henne och därmed skulle det troligtvis orsaka mer problem för honom själv, snarare än nytta. Blickarna han fick var på ICA i förra veckan – tyckte han iallafall. Men i själva verket var det bara för att hon satt i kassan. Frågeformen i refrängen tyder på att något inte stämmer med karln och ibland står han utanför hennes dörr, vilket absolut inte är bra eftersom han inte känner henne….

Patrik Isaksson sjunger så här…

”Hos dig är jag stark
Hos dig är jag underbar
Hos dig har jag allt
Där vågar jag stanna kvar
När du inte ser
När du inte rör mig
Kan du ha hittat nån annan
Säg nu hur du ser mig
Jag undrar om du
Har du kraft att ge dig av
Ger det mot att stanna kvar
Våga bygga på nåt nytt
Jag undrar om du
Har kunnat ge och kunnat ta
Kundat öpna dig som jag
Vågat vara här och nu
För allt jag kräver är ett svar”

Den här texten har inte riktigt lika starka psykotiska drag som de ovanstående. Den har ungdomliga inslag och troligtvis är det en 15-åring, som egentligen bara saknar lite sunt förnuft. Allt han kräver är dock ett svar och det är precis så det brukar låta när man är desperat. Tjejen ser honom inte och han undrar om hon har hittat nån annan. Det är nog ganska sannolikt eftersom dom här återigen inte känner varandra. Alternativt, den lite grövre versionen av denna text, baseras på de sista raderna i texten där han börjar sjunga om att våga stanna kvar. Håller han henne fången? Har hon kraft att ge sig krav? Ja, det beror ju så klart på hur hårt repen sitter….

Well well…

Fast jag kanske sett för mycket på skräckfilm bara?

Häromdagen började jag fundera lite grand på hur Reindfeldt har skött sig och jag behöver nog inte säga mycket mer än att han har misslyckats totalt med att samla poäng, till och med hos sina egna väljare. Iallafall uppfattar jag saken så och hos mig är han därmed inte heller poppis.

Jag har på senare tid lagt märke till en ganska otäck sida hos honom som jag först inte reflekterade över så mycket. Jag minns att han höll tal på fotbollsgalan och att jag kände mig direkt spyfärdig när jag hörde hans snack. Inte menade han något av det där han sade, det ska ju bara låta bra för att hans väljare skall hålla sig lugna. Jag minns väldigt lite av talet förresten, men jag minns att han tackade folk för stödet han fått. Jag är övertygad om att publiken vid det ögonblicket, gjorde allt annat än höll med honom. Fast å andra sidan, svenska folket verkar inte vara det brightaste folkslaget.

Dagarna före jul upptäckte jag något förfärligt. I en liten artikel kunde man läsa ”Reinfeldt benådar en gris”… Ursäkta? Benådar Reinfeldt en gris? Jaha? I Bingolotto har jag för mig att det var. Det var då jag började fundera på vad det är för genomtänkt bluff han börjat köra med. Jag kan erkänna redan nu att jag aldrig läste artikeln. Jag tyckte det räckte med vetskapen att han faktiskt gör något som inte rimmar med hans övriga beteende, men i detta ögonblicket hade det gått upp ett ljus för mig – karln fjäskar!

Jag pratade med min mor om det här efter att jag sett artikeln. Hon höll med mig. För visst finns det en baktanke med detta! På uppesittarkvällen dök artikeln upp i Aftonbladet, som på beställning – ”Folkliga, eller bara töntiga?”. Där står det beskrivet att Reinfeldt ”gör som Persson”, dvs spexar.

Av det lilla jag minns av Persson så minns jag inte att det var med spex hans karriär började. Jag har länge varit ganska säker på att det dök upp senare, kanske efter två år åtminstone, och det första riktigt intressanta inslaget jag såg med Persson, var i ”sen kväll med Luuk”. Det har följt en del småsaker med honom där han faktiskt lyckats charma mig. Nu lyckas han förvisso inte längre, han brände sina chanser i takt med att den fina gården blev klar och samtidigt som han fick väljarna att tvivla på hans politik.

Det Reinfeldt nu pysslar med känner jag, inte är något annat än försöka samla poäng hos ett gäng genomkorkade sympatisörer. Jag är helt övertygad om att det endast handlar om att måla över de hårt chockerande besluten kring alla vallöften som brutits och alla avgifter som höjts, för att inte tala om indragen a-kassa. Fjäsk kort och gott. Dessutom tror jag, till min stora besvikelse, att det kan gå hem hos folket. Svenska folket är inte något annat än ett gäng valpar som skäller lite och släpper greppet när första försöket misslyckats. Sen springer de flämtande runt benen och försöker få ett nytt grepp. Men grattis, Reinfeldt stampar på er. Jag ska förklara…

Talar man med rätt röst till en hund så viftar den på svansen och på samma sätt är det med hela det här ruttna landet.

- Ska du ha en liten godis då? Jaaaa, lilla vovven vill ha en godisbit? Ja, komsi, duuuuktig vovve!

Testa själv, om du har husdjur. Förställ din röst som om du pratade med en bebis och säg sådär och se om hunden viftar på svansen. När du sedan gjort det så vill jag att du byter ut din lilla ramsa och säger…

- Ska jag döda dig då lilla vovven? Jaaaa, jag ska ta en gaffel och äta lille bubben på en stoooor töt tallrik. Ja, kooom då, vovven!

Viftar den fortfarande på svansen? Chansen är ganska stor att den gör det. Den förstår ju inte vad du säger, utan går på vilken ton du har. Nu tar du återigen och byter ut texten, behåller rösten, men istället låtsas du att du är Reinfeldt…

- Nuuuu töta svenskar, nuuuu ska vi höja avgifterna på a-kassan och se till att ni får mindre pengar. Jaaaa, va skojsigt då. Komsi lilla svensken, så ska vi köra över dig…

Börjar ni förstå min poäng? Om Reinfeldt lyckas slå i hela svenska folket att han är gullig och räddar en gris, så är kanske förhoppningarna att folk hellre ser den gulliga Reinfeldt som räddade gulliga grisen, än den elaka Reinfeldt som stal era pengar. Allt han gör nu, som verkar vara så trevligt är troligtvis ingenting annat än en stor bluff. En skenmanöver för att han ska kunna fortsätta driva det här landet rakt in i fördärvet. Grattis, än en gång har ni blivit lurade och än är det inte över…

Originaldiskussion

Det stod idag klart att regeringen fullständigt skiter i allt. Den enda undanflykten dom klarar av att använda är…

- Ja, vi lovade ju.

Jomenvisst. Men tro inte att det slutar där. Förvisso har dom rätt, de korkade jävla svenskarna lade själva sin röst på skiten så lite får dom skylla sig själva. Men det faktum att resten av det här landet, som inte gjorde det, precis blivit fullständig överkörda. Alla demonstrationer, rop och skrik – vad hjälpte det, förutom att ni blev fullständigt utskrattade? Ja, jag menar. Om någon har bestämt sig för något, så kvittar det, oavsett hur mycket alla andra inte vill finna sig i det. Det är lite samma sak i forumvärlden, men lyckligtvis har man där möjlighet att välja om man vill vara kvar i ett forum av tyranneri. Så är det inte i Sverige. Vi kan inte flytta till ett annat land bara för att ett gäng ägg inte klarar av att styra det. Vi tvingas att bo kvar ändå.

Det riktigt trista i det hela taget är också att svenskarna är så jävla snälla att dom accepterar läget. Man minns väl dolda kameran, där kunden kommer in i butiken och köper en tidning. Kassören säger att det är feltryck på sidan två och tre och begär därför att få riva ut sidorna ur tidningen. Jomenvisst, det är lugnt. Riv på du. Sådan är svensken. Feg som en jävla skit! Accepterar allt, men skriker på utav helvete ändå. Alla dessa skrik och demonstrationer – hur mycket har det hjälpt egentligen? Ingenting. Regerings-asen har istället utnyttjat situationen och har haft första parkett på sveriges största biograf.

”Haha, kolla den där svensken. Blir av med A-kassan efter nyår och kan inte göra ett skit. Dessutom har han säkert röstat på oss. Ha ha ha!”

Nä, fy fan. Hade jag kunnat gå ut i strejk hade jag gjort det och nåde den jävel som försökt hindra mig. I vissa fall kan det vara lagbrott att strjeka, men so fucking what?! STOPPA MIG OM DU KAN!

Ja, för vad skulle man göra om hela landet stannar av? Hur ska då de stackars muppsen där uppe få några pengar? Kan man inte helt enkelt ställa till ett helvete för dom? Nu har vi ju ingenting att förlora längre. Vi vet ju alla att vi ändå förlorar allt inom loppet av en månad. Eller är svensken fortfarande så trångsynt att det inte går in i den tjocka skallen?!

Hjälp de utsatta! STREJKA säger jag!