Tornevalls Corner

Det poppade upp ett meddelande i min RSS-läsare precis. Ett nytt inlägg hos gossips, som fick mig att fundera. Och egentligen borde jag inte fundera på såna här trivialiteter egentligen, eftersom jag bör lägga fokus på andra saker ikväll. Men detta kanske är värt att uppmärksammas? I dumparna gossips lägger upp på sin blogg står det nämnt att man inte tror att Kissie är svensk eftersom ”svenska tjejer är heta och Kissie är ett undantag”.

Men vänta nu lite. Ska vi göra en snabbgoogling? Okej…

http://www.kissies.se/?p=4844

I inlägget ovan kallar Kissie sina mamma för ”Mami”. Hur många svenska tjejer kallar sin mamma för mami? Jag vill minnas att även Elita Löfblad kallade sina föräldrar för mami och papi och hon kommer från Chile. Fundera på den ett tag…

Läs även andra bloggares åsikter om elita löfblad, kissie, mami, papi, svensk

Värt att notera är att falsksanning inte verkar ha ”prioriterat” detta som en ”nyhet”. Det är det förvisso inte, det lutar nog mer åt fjortis-trams, men jag blir alltid lika fascinerad av folk som antyder att de tror de vet allt, så därför tänkte jag att det här kan vara kul att skriva. Det krävs dock lite tålamod eftersom det är en rätt lång text. Och frågan är om jag lyckas få något sagt. Lycka till i alla fall, ni som orkar!

De ”senaste dagarna” har den ”undre bloggvärlden”, ”the dark side”, osv, uppmärksammat ett nytt så kallat ”bloggbråk”. Mitt tidsperspektiv är inte det bästa eftersom jag upplever tiden tre gånger snabbare än resten av världen, så i ärlighetens namn så fick jag nog reda på detta igår eller i morse, genom intresseklubben (länk 1, 2). Det handlar alltså om en kille i 30-årsåldern som enligt  Tyra och Blondinbella ”utnyttjar unga tjejers bloggar”. I ett klipp i deras Skvaller-Television nämns att det är en ”en man i 40-årsåldern” (har inte sett klippet själv) vilket en och annan människa tycks uppröras över en aning. Jag har dock lite svårt att se varför – i den här sfären av bloggare kvittar det om man är 25, 30, 40 eller 100, man är oavsett vad, en ”gubbe” i förhållande till den yngre generationen. I synnerhet om man engagerar sig tillräckligt hårt. Jag är dock inte mycket bättre, då jag själv kan sitta och irritera mig på småsaker hos folk ibland – genom att skriva ett sånt här inlägg exempelvis.

I vilket fall som helst uppmärksammades detta extra mycket efter att det framkommit att ”30-åringen” äger dessies.se – när han inte fick betalt, i den form han nu krävde (pengar, länkningar, vilket kan jag inte uttala mig om) så blev han upprörd och pekade om domänen till kissies.se. Vissa hävdar stöld. Men jag tvekar där! Huruvida detta är professionellt är nu diskutabelt. För att ta ett ganska konkret exempel: Jag äger ett webhotell och hostar aftonbladet.se, som under ett flertal perioder missar att betala sina fakturor. Som webhotellägare kan jag naturligtvis inte acceptera detta, men i stället för att skicka påminnelser och inkassokrav – så pekar jag om hemsidan till expressen.se bara – för att jäklas. Jo, det fungerar ju väldigt bra eller? Nej. Vidare är det intressant, såsom han själv skriver, att han försöker ”hitta oupptäckta stjärnor”. Varför han försöker göra detta genom att för-registrera domäner och erbjuda sig ta hand om folks bloggare finner jag lite märkligt. För att dra ytterligare paralleller är det bara att se till företag, som livnär sig på att i likhet med ”30-åringen” registrera domäner åt företag som de sedan kräver på enorma summor pengar för att drifta. Bluff-företag med andra ord, vilket Svensk Handel brukar varna för.

Med ovanstående funderingar i huvudet så funderar jag alltså ganska naturligt på vilka syften allt detta egentligen har. Samtidigt vet jag, att jag mycket väl skulle kunna göra samma sak, med syfte att hjälpa folk. Jag driver trots allt bloggpalatset.se. Gratis dock – jag tar inte betalt överhuvudtaget för den tjänsten oavsett hur länge bloggen används, så länge jag har möjlighet så gör jag det helt enkelt. Frågan är: Hade jag hjälpt någon genom att registrera det i mitt namn? Troligtvis INTE.

I alla fall så fällde jag i ovanstående sammanhang en lite halvbitsk kommentar i den blogg vi diskuterar här. Vi måste trots allt se faktan också, även om själva företeelsen må vara omoralisk: Registrerar man en domän så äger man den domänen. IIS är den svenska ”chefen” för alla .se-adresser (innan skepnadsbytet hette dom NIC.SE för er som gillar historik), där fet byråkrati, så länge jag upplevt dom, förekommer. Det är papper som skall skrivas under när man gör ett ägarbyte av ett domännamn (vilket också lett till att jag själv undviker sånt) osv. Det skall sedan postas eller faxas iväg och i det hela så är det rätt omständigt. Men jag gillar IIS ändå, deras webgränssnitt har blivit riktigt trevligt att använda och bortsett från nackdelarna så finns så klart fördelar.

Det enda tillfälle då man har förtur på ett domännamn är om man har ett varumärke som kan kopplas till domänen. Så är det åtminstone i Sverige. Frågan är då om ”dessies” är ett varumärke – och äger hon rätten till domänen, trots att det inte var hon som köpte den? Här kan vi jämföra (lite) med Pirate Bay som fick sin logga stulen, om någon minns detta. Ännu bättre är att jämföra Volvo eller SAAB. Försöker man registrera ett domännamn som påminner om deras varumärke har de alltså rätt till den domän jag äger. Efter att jag fällt min kommentar hos bloggaren (dump) så fick jag iallafall ett intressant svar:

Däremot, det [XX] gör (om jag får gissa) är att han erbjuder en gratis .se-domän som pekar till personens hemsida som är giltig i ett år framåt. När det sedan är dags att förnya säger han ett högt pris för att förnya domänen, och när personen i fråga inte vill betala så trakasserar han “konsumenten” i hopp om att det ska klirra in pengar på hans konto… Det är den där sista biten jag inte riktig diggar, just eftersom utpressning inte kan vara lagligt.

Eftersom jag hängt med ända sedan NIC.SE’s tid började tankarna snurra ytterligare. NIC krävde nämligen på den gamla goda tiden att man var en godkänd registrar för att få registrera domäner åt andra. Eller ”ombud”. Detta behövs för att den som vill ha sin domän registrerad skall kunna registrera sitt domännamn på sig själv och inte som i ovanstående fall ”kompisen registrerar domänen”, eftersom det medför risken att någon annan tar kontrollen över en domän man var tänkt att äga rätten till. Jag säger dock ingenting om personen ifråga registrerar domänen åt en annan person, med den personens namn. IIS beskriver förresten ombudsprocessen på http://www.iis.se/kundtjanst/sa-blir-du-registrar/. Jag kan heller inte tänka mig att det är olagligt att hjälpa andra med registrering. Men företeelsen i det här fallet känns efter mycket överväganden ganska skitig. Attityden påminner om en förpubertal Kissie och det känns helt enkelt inte rätt.

Summa sumarum: Lita aldrig på folk som registrerar domäner åt dig i sitt eget namn. Det är så klart inte lätt att veta om personen ifråga, såsom jag uppfattar det, passar på att hinna före andra att registrera värdefulla domäner och när det gäller privatpersoner som utsätts för det här så luktar det nog minst lika mycket skunk som om vilket bluff-företag som  helst skulle göra samma sak.

Läs även andra bloggares åsikter om 110-åring, 14-åring, 30-åring, 40-åring, blogg, bloggbråk, bloggpalatset, bloggvärlden, blondinbella, desiree nilsson, dessies, dessies.se, DNS, domän, falska bloggar, fjortis-news, fjortis-trams, IIS, Jonatan Wiik, kissie, kissies, konflikt, NIC, ompekning, oriktigt blogg, registrar, riktigblogg, stöld, the dark side, tyra, Världsliga ting, yet another tag

Njae…

Jag råkade kommentera hennes inlägg så jag lägger nog in min kommentar här också, just in case…

Länk: http://www.kissies.se/?p=4106

Mitt korrekta svar – ifall det manipuleras i efterhand:

Läs även andra bloggares åsikter om kissie

Ja, det är då behoven av bekräftelse börjar krypa fram. För den som undrar över vilken skillnad som är störst mellan henne och ”oss”: Vi behöver inte photoshoppa våran ”verklighet”. Och inte nog med det – hon redigerar kommentarerna i bloggen också… Visserligen ingen jätteförvåning.

Läs även andra bloggares åsikter om kissie, photoshop

Det var i morse som den dök upp hos mig – en nyhet som jag först missat och som har fått den yngre bloggosfären att rasa mot den svenska, hatade och älskade, storbloggerskan Kissie. Det märks verkligen tydligt att det handlar om en yngre generation bloggare. Den enda riktigt vettiga bloggen så här långt, som tar upp bloggvärldens baksida, fann jag hos Emelies, annars tycks de flesta skrika som besatta, i olika häxjakter och i princip består alla rykten, efter ett sånt här spektakel, av ett oändligt sökande efter källor, eftersom ingen riktigt kan peka ut någon som har rätt eller fel. Vi kan därmed konstatera att det finns en hel generation Aftonbladet-Wannabe’s på internet. Själv står jag – oftast – helst för den mer seriösa generationen bloggare och sällar mig till den grupp av människor som kämpar för ett friare internet (på gott och ont). Men inte bara det, för det mesta söker jag efter vettiga svar, när något sånt här dyker upp.

Efterforskningen, som jag tvingat mig själv att utföra, då jag ogillar halvdanna gissningar, har dock givit mig en del resultat. Här följer således en öppen, saklig, objektiv granskning av vad som hänt.

Förutom grammatiskt halta småbloggare (subjektiv åsikt) fann jag en artikel på Nyheter24, publicerad 2009-11-11, som stundtals är omöjlig att läsa utan hjälp av Google Cache (därför finns också en speglad kopia av artikeln här). Denna artikel beskriver i kort konflikten som uppstod och enligt min uppfattning, så är det rätt illa ställt här, från båda sidor sätt.

Med hjälp av Google (nej, jag sökte inte på ”kissie självmord” som alla andra gjort på bloggportalen) och första meningen i den inklistrade bildkopian fann jag att historien i sig, lär ha börjat på Metrobloggen My Special Life, där detta numera borttagna inlägg skrevs. Jag skriver raderat för att jag ännu inte, då jag själv gjort efterforskningen, kunnat bekräfta motsatsen. Det bästa man kan göra i det här läget är att läsa vad ”My Special Life” själv skriver (det finns dock fler inlägg, men jag delger er bara utgångspunkten) och bilda sig en egen uppfattning. Annars kommer det bara att byggas upp mer hat och grupperingar från höger till vänster. Man skall så att säga aldrig enbart låta en sida komma till tals.

Orsaken, enligt alla bloggar jag sökt igenom skall vara Kissies inlägg ”Klart det finns “ett visst sätt” att se ut på?!”, som lär ha skrivits 2009-11-08. Dessvärre har jag inte något datum på ”Kissie bidrag till självmord!”. Det är föga troligt att man kan kräva en sak av folk som generellt sett enbart är ute efter någon att hänga, men en gissning är att datumen faller samman rätt bra här. Sedan kan vi börja spekulera i om Kissie har blivit en aning nervös av nyheten då hon fick den tillhanda. Hon kontrar nämligen, inte mindre än tre gånger, med ”svar på tal”, vilket för Kissie faktiskt är ganska ovanligt att se. Nummer ett hittar vi här och det andra finner vi här, där hon onekligen inte riktigt förstått hur hon skall handskas med situationen.  Det hittills tredje och sista inlägget tar form i någon form av osäkerhet, där hon ställer frågan till andra, vad tycker om det hela – här och samtidigt lyckas göra sig till åtlöje genom att spekulera i om tjejen som startade anklagelserna helt enkelt är fet. Vilket jag själv rent subjektivt är rejält oprofessionellt. Men jag är ju inte Kissie. Och Kissie är ju tack och lov inte jag heller.

Tittar man tillbaka på läget i stort så ser hela den här skandalen onödigt uppblåst ut. Catfighten (eller Kat-fight som aftonbladet så illa valt att stava det) mellan bloggare har pågått så pass länge att det inte längre tycks finnas någon hejd på dumheterna och de flesta verkar inte riktigt ha koll på någonting alls. Det börjar minst sagt bli ganska löjligt och antalet oseriösa bloggare utan koll (observera subjektiviteten) verkar öka i takt med att åldern sjunker.

Min personliga åsikt är precis som den sistnämnda, här ovan, subjektiva förklaringen säger – allt är bara trams och handlar antagligen i det stora hela om starka bekräftelsebehov. Jag har haft väldigt svårt för Kissie, stundom, men på grund av min, enligt mig själv, liberala uppfattning så anser jag inte att Kissie ligger till skuld för dessa två omtalade självmord. En fråga jag ställer mig, med hänvisning till de pågående bloggbråken, är om de ens existerar. Det hävdas även att Kissie varit en bidragande orsak till självmorden, vilket jag själv tycker känns ganska avlägset, även det. Å andra sidan befinner jag mig i helt fel åldersgrupp för att argumentera mot en sådan sak och jag skulle därför glädjas åt att få höra argument som talar för att hon skulle vara det. Det talas alltid om att dessa unga bloggare är förebilder för andra unga i vårat samhälle och jag är där åter alldeles för gammal för att egentligen uttala mig om den saken. Jag kan inte på något sätt förstå varför människor, med denna osunda inställning till både sig själv och andra, någonsin skulle kunna agera förebild för unga tjejer. Det är befängt och jag tycker samtidigt att det är vansinne och urkorkat om någon skulle få för sig att ta till sig av det som Kissie dagligen kräks upp i en kaskad av ordbajseri. Kissie är enbart en tillfällig innegrej, en reality-komedi man helst bara bör skratta åt.

Det är också av den här anledningen, i stycket här ovan, som jag inte för ens en kort stund kan föreställa mig att Kissie skulle vara skyldig, delaktig eller en bidragande orsak till dessa självmord. Alla har trots allt en möjlighet att själva påverka sitt liv och utgången av sina handlingar. Det är lite samma sak med psykiskt instabila människor som hotar andra att ta livet av sig, om partnern vill lämna ett dåligt förhållande. Att ge sin partner skulden för en sådan handling är bara riktigt korkat. I fallet Kissie, skulle jag faktiskt kunna rekommendera väldigt många människor, att istället för Kissie, läsa något som faktiskt ger något. Till och med mig själv. Alfons Åberg är mer berikande än detta trams. Men dessvärre så är jag såld, för ju fler korkade grejer som den här tjejen häver ur sig, desto fler möjligheter finner jag, att återigen kunna dumförklara henne direkt, i hennes egen blogg.

Observera att inläggets titel är namngiven, enbart för att ironisera.

Läs även andra bloggares åsikter om anklagad, kissie, kissies, självmord

Nej, jag vet inte riktigt om jag skulle vilja bli det faktiskt. Precis som pappan i artikeln säger så blir ju alla ”ärr en del av den man är”. Okej, gränsen går väl kanske vid en snorig unge på fotot, det skulle nog förstöra rätt mycket av intrycket, men i övrigt. Det stannar dock inte där för mig, utan det är lika illa i fall som med exempelvis SkokrämsKissie. Jag gillar det helt enkelt inte. Åtminstone inte när det överdrivs, eller handlar om viktiga bilder som ju skolfoton faktiskt är – eftersom de ”följer med” resten av livet.

Läs även andra bloggares åsikter om kissie, kissies, retuschering

Vissa dagar så händer det saker som gör mig extra irriterad på allting. Fast egentligen är inte ”irriterad” rätt ord, utan snarare ”förbannad”. Och en av dessa källorna är Aftonbladet, motsvarigheten till ”En ding ding värld” även om det händer mycket annat också som gör att jag tänder till rejält ibland. Det finns ingen tidning som kan gör mig mer överkokt förbannad än Aftonbladet och varje gång pressen publicerar artiklar, av negativ art såsom den förra artikeln jag skrev om, så blir jag galen. Fullständigt vansinnig. Mitt fokus på själva artikeln upphör i princip helt och allt handlar plötsligt om hur media framställer saker. Ofta är det överdrifter och lögner men också känns det någonstans som att media med glädje söker minsta lilla chans att skita ner allt de ser. För att inte tala om ständiga axplock för att vi korkade hypokondriker skall skrämmas upp. Skrämmas till att ta den där förbannade sprutan! Inte undra på att ingen vågar vaccinera sig när media håller på som de gör! Eller för att helt enkelt göra oss förbannade, vilket jag just nu råkar vara. Och ja, jag vågar nästan påstå att allt de skriver om är överdrifter, så visst, det skulle vara lite kul att bli intervjuad av aftonbladet och sedan se hur man framställs.

Just det, jag skrev ju ”att fela är mänskligt” i mitt förra inlägg. Javisst! Det är förvisso på det viset, men varje felande som sker inom sjukvården är faktiskt skamligt, även om det kanske inte framgått i det jag skrev, eftersom jag blev mer förbannad på pressen i sig, än själva sjukvården. Det är lite som att jag får ansvar för en hjärnoperation av en tumör, men av ”misstag” så råkar jag lobotomera patienten. Att göra såna misstag i sjukvården är riktigt sjukt och faktiskt riktigt förbannat illa. Jag tycker det är okej att man gör misstag, men det ska vara UTANFÖR sjukvården.

Jag tycker naturligtvis fortfarande att det är riktigt ILLA att sjukvården slarvar något så kopiöst, inte minst med sitt ansvar, men jag tycker att det är minst lika synd att media framställer sjukvården så galet. Hur många akutfall blir inte lösta varje dag exempelvis? Eller något annat som också är vanligt – flygkrascher. Det sker tusentals flygresor varje dag, men det är bara krascherna som uppmärksammas. Vad annars? ”SAS levererade åter 800 passagerare till stockholm, från Ängelholm. Passagerarna överlevde helt oskadda”. Kul! Det uppmärksammas dock inte, just för att det gick bra.

Det finns massor med saker som aldrig kommer att hamna på löpsedlarna för att inte finns något maffigt blod att suga upp. ”Sommaren är här, nu växer blåsipporna!”. Skulle inte tro det! Däremot ”Tagna på sängen, körde av vägen i vinterkaoset”, kommer pryda våra vinternyheter i flera veckor framöver när det väl är dags. För att inte tala om hypokondriker-flunsan, som prydit våra tidningar ända sedan den fann sina rötter i Mexico. Jag blir kort sagt VANSINNIG på sånt här!

Något som också irriterar mig är det faktum att Kissie vill bli lämnad ifred (även falsksanning har skrivit lite om det). Va?! Men vänta nu. Var någonstans finns denna logik, ärligt talat? Hon wimpar sig i sin blogg, tycker det är jättekul att provocera folk, drar upp sina I-landsproblem och sitt tablettmissbruk (vad hon nu vill uppnå med bantningspiller är mig en gåta) och sedan när någon fotograferar henne så vill hon bli lämnad ifred? Skojar hon med oss? Ja, det måste hon ju göra. Eller? För det kanske också är en PR-kupp, på något otäckt sätt.

Men om hon nu mot all förmodan menar allvar med sin dynga, så är det ju bra att hon är medveten om att hon själv valt livet som offentlig person (precis som jag, i och med att jag också valt att gnälla om mina I-landsproblem) alldeles själv. Och visar man sig då offentligt så får man ju nästan räkna med det. För vem skulle vara intresserad av helt vanliga Arne Arnesson, 84, från Ludvika när han shoppar falukorv på ICA? Så snälla Kissie, tänk lite innan du yttrar dig om att bli lämnad ifred nästa gång. Det du upplever är helt enkelt medaljens baksida av något du på alldeles egen hand har skapat dig. Grattis!

Fast nu när jag funderar lite till på det, så måste hon ju skoja. Hon är ju trots allt Sveriges största skämt!

Läs även andra bloggares åsikter om aftonbladet, falsksanning, hypokondriker, kissie, kissies, läkarkåren, simon, svininfluensan

Ägaren av blogg.se har tydligen bangat ur och det är just detta jag menar på är baksidan med att ha en blogg där någon annan sätter gränserna för vilket innehåll man får ha i sin blogg. När som helst kan något överhuvud bestämma vilket öde din blogg skall få. Själv har jag valt att lägga min på privata domäner, där högsta chefen är jag själv. Då blir det lite svårt för någon annan att bestämma vad jag får och inte får göra här.

I vilket fall som helst, så tog jag mig friheten att ”säkerhetskopiera” Kissie-bloggen. Eller rättare sagt spegla den. Dessvärre, så är inte blogg.se den bästa websidan för arkiv, så många inlägg försvinner ”utanför” efter ett par dagar, så att det datummässigt är omöjligt att gå tillbaka om bloggen sträcker sig över fler sidor. Vilket de flesta aktiva bloggar gör efter ett tag.

Vad gäller Kissie så tror jag dock inte att någon skillnad kommer att märkas, såvida man inte väljer att byta ut hela designen. Jag exempelvis observerade nu på morgonen, bland annat, att katalogstrukturen redan verkar ha förändrats. Bland annat fanns mappen wp-content tillgänglig, vilket inte var fallet igår. Med andra ord, vi kanske får uppleva ett arkiv hos Kisse ganska så snart, eftersom hon onekligen byter till wordpress. Det gillar vi!

Här har ni i alla fall ett gäng bloggspeglar:

Falsksanning
Kissie

Läs även andra bloggares åsikter om blogg.se, falsksanning, kissie, kissies

Ännu en vecka har förflutit. Och jag lovar att jag inte kommer skriva sånt här varje vecka, för det är ganska enformigt att läsa folk som välkomnar veckodagar. Finns det något tråkigare med folk som säger ”Hej måndag, ny vecka, jobbet börjar igen”? Ja, antagligen, men det är åtminstone en grej som toppar min extremt långa ”mupplista”.

Men iallafall; att jag skriver detta beror på att det varit väldigt glest bland intressanta händelser. Till och med bloggportalen är ointressant, den ena I-landsskandalen avlöser den andra, men det känns till skillnad från annars, så pass innehållslöst att det inte går att skriva mer än fem ord per inlägg då. Dvs, ”Sluta häng upp er för fan!”. Nu vet jag inte hur det är men just nu är det tydligen apors känslor som är inne bland svenska folket. Och eftersom apor är bland de sista stegen i den fantastiska ”felande länken”-teorin så förstår jag inte riktigt vad som är förvånande med detta. Jag tycker det låter rätt naturligt att våra släktingar tänker, dom med, om än ungefär lika primitivt som vi själva. Guillou försvinner tack och lov allt mer från listorna, medan vi samtidigt fortfarande kan finna sökord som ”kissie oskuld” på bloggportalens bloggsök. Nu är jag väl också en bidragande faktor till att den ordkombinationen kommer fortleva ett tag till, annars tycker jag det känns onödigt…

Samtidigt så leker Sahlin låtsasmoderat och värnar om jobben och jag skall medge, med tanke på mitt ordval, att jag inte ens bemödat mig att läsa artiklarna. Min röst kommer fortfarande oavkortat landa hos Piratpartiet så jag finner ingen egentlig anledning till något annat engagemang. Eftersom jag vet vad PP står för och man inte får lägga två röster så, spelar det ingen som helst roll. Och medan Sahlin fortsätter försöka övertyga svenskarna om att hon är det naturliga politiska urvalet så finns det vissa människor som fortfarande svävar på små moln, hytter med nävarna och tror de kan ta över världen genom att göra folk förbannade. Trögröv, är egentligen allt som går att säga om den saken. Stäng av lorden istället.

Och så har den kontroversiella blogg-bloggaren Falsksanning fått dispens förstås och slagit upp dörrarna igen. Med en viss garanti att inläggen får fortsätta leva genom att en spegel av bloggen (länk) har skapats. Vad som händer med sidan skall jag inte skvallra om, det får personen bakom bloggen berätta själv. Skulle det skita sig någonstans, så kommer jag dock annonsera om det här, om det behövs.

Och sist men inte minst, så känns det här inlägget bland den tristaste veckoresumén jag någonsin har skrivit. Skämmas bör jag. Have a nice Torsdag.

Läs även andra bloggares åsikter om falsksanning, jobb, kissie, kissies, låtsasmoderat, Peter Mandelson, sahlin

Kissie ställde upp på en liten ”bloggintervju” på TV8 idag. Så här ser hon alltså ut på riktigt före photohopppingen.

Läs även andra bloggares åsikter om kissie, kissies