Tornevalls Corner

Fredrik Reinfeldt ska drivas in i ”Göran Persson”-fällan.
Mona Sahlin ska jagas med Vänsterpartiet och höjda skatter som slagträ.
Expressen kan här avslöja de hemliga strategierna inför kvällens tv-duell mellan Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin.

Så låter det när det talas om ”hemliga strategier” i en TV-Duell ikväll… Ja, om Expressen har fått tag på dom så måste dom ju verkligen vara FRUKTANSVÄRT hemliga… Varför börjar det känns som att även politiken blir en dokusåpa? Big Brother Moderaterna – Var inlåst i ditt hemland i 1460 dagar. Blir du också utröstad – så förlorar du dina pengar!

Läs även andra bloggares åsikter om fredrik reinfeldt, höger, mona sahlin, opinionssiffror, partiledardebatt, Politik, val2010, vänster

University of East Anglia skriver i ett uttalande att informationen som läckt ut är medvetet utvald för att underminera ”den starka samstämmighet som råder kring hur mänsklig aktivitet påverkar jordens klimat på ett farligt sätt”.

”Den selektiva publiceringen av några mejl och andra papper som tas ur sin kontext är skadlig och kan inte ses som ett sätt att engagera sig i den här frågan på ett ansvarsfullt sätt”.

Jag har själv inte läst dokumenten ännu, det var ju trots allt rätt många. Däremot har jag tagit mig friheten att ladda ned dom även om jag är fullt medveten om att jag antagligen aldrig ens kommer öppna ett enda av dom. Men nyfiken drev mig att ta reda på omfattningen av vad spridits. Detta får mig därför att fundera på vad som egentligen menas med ”tas ur sin kontext”. Mappen jag packade upp, innehållande alla dokument och mail det just nu talas om är cirka 160 MB stor och innehåller cirka 4500 filer. Hur något kan vara taget ur sin kontext när troligtvis alla dokumenten finns samlade är väl rätt lustigt? Om information har valts medvetet, så måste det vara väl framarbetat med tanke på mängden?

Har man mycket fritid och tålamod kan man ju alltid sätta sig ned och läsa igenom dokumenten – eftersom de hamnat på wikileaks – och skaffa sig en egen uppfattning. Konspiration? Sure!

Läs även andra bloggares åsikter om al gore, IPCC, klimat, klimathot, klimatskeptiker, miljö, Politik, regeringen

Denna gången handlar Aftonbladets arbetslöshets-artikelserie om Anna, som förlorar 5000 på att jobba, ”på grund av regeringens beslut 2008 att strypa möjligheten att stämpla upp till heltid i mer än 75 dagar”. Jag kan nog själv tycka att a-kassereglerna ibland är uppåt väggarna, speciellt efter valet. ”Tyvärr”, så är jag inte själv arbetslös och därmed inte särskilt insatt i de nuvarande reglerna, om man bortser från att jag måste betala en högre avgift till dem om jag är anställd någonstans. Om jag skulle bli arbetslös så skulle jag nog tycka att det var lite lustigt om jag inte kunde ta del av det jag betalat. Men så kan vi ju också kanske konstatera inte alltid är fallet.

Men vänta nu lite…

Jag ser plötsligt en mycket intressant röd tråd i aftonbladets artikelserie. Hittills verkar de ha pratat med folk som faktiskt kan göra något åt sin livssituation. I det här fallet bor familjen i en rätt dyr lägenhet. Den kostar naturligtvis lika mycket som Anna skulle förlora på att jobba deltid. ”Men. Så. Har. De. Också. Bestämt. Sig. För. Att. Inte. Flytta. För. Att. De. Trivs. Där. – De. Ska. Bara. Klara. Det.” – heter det. Och då återstår väl det stora dilemmat; har de då inte avskrivit sig rätten att gnälla på att de har det jobbigt? Allt som sker, händer ju för att man har gjort det möjligt. Röda Berget skriver också att de egentligen har en valmöjlighet, men missar det tredje alternativet att man kan flytta. Har man rätt till bidrag lär det betydligt lättare att överleva på det sättet.

Frågan jag själv ställer mig här, är om jag själv skulle kunna tänka mig att göra så. Framför allt bör man tänka på att det inte alltid är så lätt att hitta ett nytt boende, vilket, om man gör det, också kommer kosta pengar. I vissa fall kan det säkerligen till och med riskera att innebära ortbyte helt och hållet och jag förstår om folk inte vill göra det. Det kan finnas väldigt många orsaker till varför (vilket Anna också sagt i chatten, från tidigare idag) och jag tycker det är helt fel att tvinga folk att göra det. Själv hade jag aldrig några planer på det, då jag hade flyttat söder ut av just familjära orsaker. Varför skulle jag då vilja flytta tillbaka? Så att bli irriterad på folk som ”vägrar flytta” är kanske i en del fall obefogade. Vem har rätten att döma?

Å andra sidan, så förstår jag inte varför folk blir så hysteriska av att SÖKA jobb på annan ort. Att SÖKA betyder nämligen inte att man automatiskt får jobbet. Däremot hade jag, om ekonomin blir lidande, kunnat tänka mig att flytta till något mindre i samma ort (om det nu överhuvudtaget går, med tanke på väntetider till lägenheter osv). Allt blir vad man gör det till, även om regeringen nog glömt bort att alla händelser – som man ibland faktiskt måste ta hänsyn till – är individuella!

En sak är dock säker – man blir verkligen bortskämd och bekväm av sig om man har jobbat länge och kunnat göra vad man vill – och plötsligt måste bryta det mönstret.

Läs även andra bloggares åsikter om alliansen, arbetsförmedling, arbetslinje, arbetslös, arbetslöshet, arbetsmarknad, deltid, heltid, jobb, jobbävning, moderaterna, Politik, regeringen

Nej, det finns en sak jag verkligen inte kan och det är att låta bli att falla för aftonbladets svammel. Jag har på sistone blivit uppmärksammad på det ett otal gånger faktiskt. Men det hör inte hit just nu tror jag. Nu är jag nämligen lite lätt road av artikelserien som Aftonbladet har börjat skriva om, som handlar om arbetslöshet. Man borde kunna hitta den på Nyforsbloggen om jag förstått saken rätt.

I Eskilstuna är alltså bristen på jobb värst och detta är alltså första artikeln i aftonbladets artikelserie. Jag måste erkänna att de som skriver artikeln har ett rätt bra sinne för detaljer och de får faktiskt samtidigt mig att tycka synd om de som är arbetslösa. Och det är synd om dom också. De flesta iallafall (vilket jag kommer till alldeles strax). Rubriken på artikeln skär sig dock enligt mig riktigt rejält – ”Vad har jag att erbjuda, jag kan ju ingenting?”. Men när jag läser mig runt på bloggar finner jag bland annat Garry Nordmark, som formulerar sig rätt bra i sammanhanget:

De har aldrig haft ett jobb och klagar över att de inte kan någonting. Då är det väl inte så jävla konstigt att de bara får Nej överallt?

Den här meningen har i efterhand fått mig att börja fundera (faktum är att jag inte tänkte skriva det här inlägget alls egentligen). Jag var arbetslös i två år och fick i det närmaste panik när min a-kassa började ta slut. Sista tiden jag var arbetslös var precis under valet och jag minns att jag var vansinnig över att a-kassorna skulle försämra våran livskvalitet. Vilket det säkerligen gjorde för många. När jag fick jobb hade jag tre dagars a-kassa kvar.

En sak som jag dock minns, som nästan INGEN har tagit upp än – det talas om statistik, om folk som inte kan, folk som behöver utbildas, folk som borde få mer hjälp osv. Men det är nästan ingen som tar upp det som moderaterna precis i början av sin misslyckade kampanj tog upp: soffliggarna. De som inte VILL jobba. De som tvingas att söka jobb mot sin vilja. Har vi helt glömt dom? De människor, som allvarligt talat försämrar våra politikers så extremt viktiga statistik? De som tycker det är så förbaskat obekvämt med jobb, som hellre ligger hemma och lyfter socialbidrag så länge de kan?

Såna människor finns det nämligen gott om och jag träffade en hel del skräckexempel under mina två års arbetslöshet. Vad det var som inte motiverade dom tillräckligt vet jag faktiskt inte, men det kan mycket väl ha varit en kombination av dålig motivation och det faktum att de kastades ut på låtsasaktiviteter för arbetslösa. Eller vuxendagis, som många med mig kallade det för. Det fanns folk som kämpade stenhårt med att komma bort från arbetsförmedlingens värdelösa ”lär dig söka jobb på vårat vuxendagis” och de flesta kom faktiskt därifrån. Men så fanns det också väldigt många som inte orkade bry sig, som suckade, som struntade i hjälpen och som, så fort de fick någon hjälp, började stanna hemma istället. Vad händer med dom idag? Har dom kommit ut i arbetslivet än, tack vare facklan de fick där bak av den nya regeringen, eller sitter de fast i arbetsförmedlingens oändliga aktiviteter?

Ett av de värsta skräckexempel jag möttes av var en kille som icensatte sin fars död. Det första han talade om för sin handläggare var att hans far låg på sjukhuset. Om han var döende då minns jag inte, men för att komma bort från arbetsförmedlingens aktiviteter skyllde han ofta på att hans far försämrades. På så vis kunde han skaffa sig en fullt legitim fritid. Strax innan jag fick jobb fick jag höra att en utredning satts igång mot killen. Det hade då framkommit att hans far var död, men av en slump hade handläggarna på grund av de sökt killen, fått reda på att hans far var vid liv, fullt frisk. Vad som hände sedan? Han blev naturligtvis utskriven och jag hörde något om att han även skulle bli återbetalningsskyldig till de bidrag han lyft, månad ut och månad in.

Så vilka är det nu synd om? Vilka ska man tro på? Är det svårt att få jobb? Ja, jag tyckte det i två år. Det är verkligen lätt att tappa hoppet helt och självklart säger jag inte att de arbetslösa i alla lägen är kapabla att finna ett jobb. Det finns folk som inte kan eller av andra skäl inte har möjlighet att få jobb med bara en fingerknäpp. Att därför leva på knappa existensminimum som det talas om i artikeln är därför enligt mitt tycke fullständigt orimligt.

Jag kan egentligen bara tala i egen sak och jag kan utan tvekan medge, att en hel del handlade om min egen attityd och min egen vilja att finna något jag trivdes med. Det gjorde jag dock till sist, med stor hjälp dessutom, från ett företag vars tjänster AF hade köpt in för att få ut folk på arbetsmarknaden (vilket i princip är samma sak som att jag inte fick någon hjälp av AF, utan av folk som faktiskt kunde sin sak). Därför känner jag mig också så splittrad i den här frågan – för precis som Garry skrivit så kan man fråga sig vems felet egentligen är. Att regeringen i sitt nuvarande skick helt saknar förmågan att göra något rätt råder det dock inga tvivel kring.

Läs även andra bloggares åsikter om alliansen, arbetslöshet, arbetslösheten, jobben, Moderatledda regeringen, pernilla åström, Politik, regeringen, socialdemokraterna, soffpotatis, utanförskap, val 2010, vuxendagis